626 Lusekullen

By: Karlstorp

En berättelse av Helge Karlsson om det lilla sägenomspunna hemmanet:

”Jag vill nu skriva något om den sägenomspunna Lusekullen som ligger mig varmt om hjärtat. Redan som barn hörde jag talas om två ljus som vissa människor hade sett i kullen. Det skulle vittna om något märkligt som hade inträffat där, mer fick jag inte veta.

Under senare år har jag träffat flera mediala människor med förmåga att se tillbaka i tiden och de har samstämmigt frågat mig om det har funnits någon ödeskyrka där jag bor eftersom de såg gravar och skelett.

Om marken i Lusekullen kunde tala kanske vi kunde förstå att detta lilla hemman är ett av de mer intressanta i Åby socken.

Det här med brinnande lågor trodde jag tillhörde folkfantasin men i dag vet jag bättre. Mitt stora intresse för gamla sägner och mystik har fört mig närmare lösningen och jag har nu själv förmågan att se lågorna som är ca. 80 cm höga och konformade. De påminner om att det finns två gravar där. En grav för de svenska soldalerna och en för de danska.

Gravarna härrör sig från 1523 då danskarna tvingades bort från Kalmar slott och fick fri lejd och tydligen hade de ämnat tåga genom Småland till Halland som då tillhörde Danmark. Det är troligt att de plundrade och tog vad de ville där de drog fram och det är sannolikt därför som svenska trupper gick till anfall mot dem.

Jag såg två svenska soldater, den ene ljus och den andre som hette Möller med rött hår och skägg och de reste sig upp ur svenskgraven som om de varit livs levande. Båda ville att jag skulle tala om att de stupat i hårda strider med danskarna och att de var glömda där de låg i sina krigsgravar i kullen.

Även från den danska graven fick jag besök. En flicka på ca. 12 år med guldgult hår som gick långt ned på ryggen låg i sin grav i fiendeland. Ur denna grav reste sig också en dansk soldat sittande till häst och iförd riddarutrustning, en ståtlig krigare. Han hade långa kraghandskar och på ringfingret glänste en vacker ring. En blodröd sten infattad i guld. Närmast kroppen hade han ett 1äderbälte där han förvarade andra guldföremål. Flera krigare hade värdesaker på sig men allt hamnade i graven.

Jag fick antikvarie Ebbe Westergrens tillåtelse att leta efter gravarna men jag fann endast ett skelettben från en människa. Strax efter fick jag telepatiskt svar på mina funderingar; gravarna är omösta och plundrade.

Det finns också en kopparkista nedgrävd i denna kulle och det skulle ha skett någon gång under Kalmarkriget 1612-1613. Även den är plundrad på sitt innehåll. Det var flera ägare till innehållet i kistan och de som överlevde grävde upp den och tog också det som tillhörde dem som dog under kriget. Därefter grävde de ned kistan eller kistorna igen.

Kullen döljer säkerligen fler hemligheter som kanske uppenbaras så småningom.”

Kommentera genom att skicka e-post till info@gamlaaby.se